Värk och Barca

Halva min kropp är orörlig idag efter gårdagens 2.5 timmars gympass. Iliana var inte nådig när hon agerade personlig instruktör åt mig inne i motionshallen. Jag kan dock konstatera att det var riktigt kul och känns bra att kroppen får aktivera sig lite bättre. Min erfarenhet på gym är lika med noll och därför skrattade jag en hel del åt saker som andra tycker är helt naturligt. Tex så var känslan när jag gick av löpbandet som att ofrivilligt göra Michael Jacksons berömda moonwalk.

Idag jobbar jag egentligen dubbelshift, men D skickade iväg mig klockan 12.30 eftersom det var så lugnt. Tiden som jag fick spontant ledigt har jag utnyttjat till max. Jag har hunnit med en fika med Roman och Agnes på Cannon Street, därefter en shoppingrunda vid Oxford Street, därefter hem och tvätta en maskin och sist men inte minst...

....bokat biljett till Barcelona! Ska flyga ner den 28 mars och hälsa på Pernilla och förhoppningsvis träffa Viktor, min gamle kursare, en del. Ska bli underbart att komma ner till varmare breddgrader och framförallt att träffa en mycket efterlängtad vän.

Nu ska jag ta och göra mig klar för avfärd till jobbet. Hoppas att det inte blir för mycket garderobsinlämning ikväll, mina ömma armar kommer inte klara av det så bra.

En sista notis gäller min vän Roman som kommer från Polen. Han var nyligen i hemlandet och köpte med en present till mig. Det blev inte kalkonkorvar som jag först trodde. Utan en ännu mer given produkt...

...ja just det, polsk vodka!

Breaktime

Cantina var ovanligt lugnt idag och jag kunde därför kila iväg på rast lite tidigare. Det är en otrolig fördel att bo nära jobb. Bara att kunna komma hem en timme mitt på dagen gör att man kan få massa småsaker undanstökade, eller helt enkelt bara lyssna på musik och vila.

Jag känner mig på fruktansvärt bra humör idag. Går runt och bara myser av känslan. Ett privatsamtal igår gjorde mig väldigt glad och ett yrkesrelaterat idag gjorde mig också mycket positiv. Det var D2 som ringde, han är General Manager för Royal Exchange och en av de stora inom Conran. D2 ringde mig imorse och undrade om jag inte ville träffa honom på tisdag och prata lite. Som sagt, det är inte längre en hemlighet att jag är på väg ifrån Cantina. Jag vet att D2 ska leda en splitterny restaruang som öppnar i maj vid London Eye och det är detta gyllene tillfället som jag har suktat lite efter. Iallafall så får vi se hur samtalet går på tisdag. Bara att D2 ringde mig personligen (när han har 600 anställda under sig) gör att jag har fått en bra känsla. Men man ska aldrig ropa hej...

För övrigt ser jag väldigt mycket framemot nästa veckas semester. Ska verkligen njuta av varje stund. Imorgon ska jag gå iväg och registrera mig på ett gym vid Elephant & Castle. Illiana är redan med så vi tänkte gå en del tillsammans. Ska bli roligt.

Kika gärna in på min Myspacesida, om ni inte redan sett länken på vänsterkanten

Så annorlunda

Igår eftermiddag begav jag mig ut till Richmond i västra London tillsammans med Illiana. Det blev en resa med hela 22 stop innan vi klev av vid slutstationen. Anledningen att vi åkte dit var egentligen att vi båda två var lediga och kände för att se något annat än centrala London. Jag kunde inte alls tänka mig att det skulle vara så annorlunda. Richmond är beläget Thames. Men jag kunde aldrig tror att det fanns så fridfulla delar av den utsträckta London floden Vattnet såg fullständigt rent ut och luktade som vatten ska göra. Grupper av änder och småbåtar gav en harmonisk känsla. Illiana som trots allt bott ett år i Richmond guidade mig runt på små gator fulla av små mysiga butiker, genuina pubar och
traditionella hus och. Vid flera tillfällen glömde
jag fullständigt bort att jag fortfarande befann mig
i London.

Idag hade jag träff med J som jobbar på vårt Human Resources-kontor. Det är inte längre en hemlighet att jag letar efter nytt jobb inom företaget. J var otroligt bra och peppande att prata med. Hon gav mig en hel del beröm för allt jobb jag gjort och fortfarande gör på Cantina. Hon betonade också hur tråkigt det skulle vara om Conran förlorade mig. J startade själv sin karriär hos Conran som receptionist för ett gäng år sedan och hon garanterade mig att det är en bra språngbräda om man är ambiös.

I Richmond såg jag folk på cyklar som hejade på varandra ute på gatan. I Richmond låg stora hundar lösa utanför husen. Så annorlunda. Så annorlunda.

Londons olika ansiken

Här i London har det gått och blivit väldigt mycket ljusare på senaste tiden. Troligen ett tecken på att det var längesedan jag skrev något här också.

Förra veckan hade jag en lustig upplevelse där jag fick en känsla av småstad i en av Europas storstadsmetropoler. London blev plötsligt Knivsta. Det var på Valentindagen som jag promenerade lite nya vägar på väg till en simhall i statsdelen Barbican. Jag hamnade på småvägar som var totalt avskärmade från trafik, gick genom en kyrkogård och såg några riktigt trevliga platser där man lätt kunde begrunda vatten från en bänk bredvid en gammal kyrka, -utan att vara totalt omringad av turister och tokig rusningstrafik! Det hela var märkligt eftersom jag i princip bara gick 15 minuter hemifrån för att uppleva detta.

När jag sedan var i badhuset och bytte om efter motionssimmet så upptäckte jag till min enorma förvåning att folk lämnade sina tillhörigheter utanför låsskåpen medan de var i poolen. Jisses, detta har jag inte sett sedan min tid på mellanstadiet i Norrland! Jag blev djupt fascinerade och kände mig nästan lite fåning där jag stod i min Arsenalhandduk och låste upp mitt skåp.

Ikväll var jag och hälsade på Barry som numera bor i New Cross Gate. Han har nyligen fått lämna sjukhuset för ett tillfälligt boende medan de letar efter en mer lämplig bostad åt honom. Det var överraskande att se hur han promenerade runt med kryckor inne i huset, samt några steg utan dem också. Tack vare tidigare vårderfarenhet kunde jag dessutom hjälpa till med rengöring och omlägg runt katederslangen. Vissa saker kommer aldrig kännas konsiga bara man har gjort det en gång tidigare.

Vi såg på två filmer, åt kebab och pratade på. Vi tycker det är ganska ironiskt att vi båda är kvar i London efter två år. När vi först kom hit var vi enbart fokuserade på hur vi skulle ta oss härifrån fortast möjligt. Londonborna bara tittade oförstående på oss och förstod inte riktig vad vi menade och vi förstod inte deras oförståelse. Idag förstår vi alla varandra mycket bättre.

När jag skulle åka hem igen så gick jag ut i den mörka South East-stadsdelen. Stämningen här och närliggande stadsdelar har varit mycket dämpad och dyster den senaste veckan. Områdena har varit i fokus för enormt många sjutvapen-mord på unga män. Den ena historian har avlöst den andra. Många tonåringar har ryckts bort under de senaste dagarna. Ute på gatorna var det en uppenbar tryckt stämning.

Idag är det nästan på dagen nio månader sedan jag började jobba på Cantina. Närmare fem månader sedan mitt och Barrys förhållande stupade. Elva dagar till min 25:års dag. Exakt två månader sedan bilolyckan.

Telefongrej

Igår lärde jag mig en ny kul grej som man kan göra med telefonen. Jag tror att de flesta kan minnas gånger då man hört en fantastis låt som man verkligen vill veta namnet på. Om detta händer här så är det bara att knappa in 2580 och ringa upp numret samtidigt som man håller telefonen riktad mot högtalaren. Efter ca 15 sekunder bryts samtalet och ett meddelande kommer genast till telefonen med låtens namn samt artist.

En otroligt häftig grej. Det är dessutom omöjligt att glömma bort numret man ringer eftersom siffrorna kommer i en logisk lodrät ordning genom telefones mitt.

2
5
8
0

Inte ens en sammanfattning

Alldeles för lång tid har gått för att jag ska kunna skriva fördjupa mig kring olika händelser.

I helgen hade jag mamma här på besök. Vi hade några jättetrevliga dagar med besök på Notting Hills marknad, Cantina, Barry på King's College, Tate Modern, samt såg vi soulmusikalen Dancing in the streets på Playhouse teatern. Hela helgen var dessutom fylld av solsken som gav härlig mersmak på sommar och utomhusvistelse.

Jag måste medge att det har varit underbart skönt att vara ledig från jobbet dessa dagar och verkligen få distans till Cantina. Jag har nog insett att London är så mycket mer än bara jobb. Ska verkligen bli bättre på att utnyttja att jag är här och ta del av det stora utbudet.

Igår stötte jag av en slump ihop med W, en tidigare Manager på Cantina som nu jobbat på Le Pont De La Tour i närmare två år. Han kom in på All Bar One med två små plåster i ansiktet. Den officiella versionen var att han ramlat av cykeln vilket han ändå gjort många gånger tidigare. Men W bekände ganska snart att han fått en flaska slagen i ansiktet av sex unga britter på lördagseftermiddagen. De hade frågat W vad klockan var och därefter frågat var han kommer ifrån och sedan hade de slagit flaskan i W:s ansikte och rusat iväg. Här kan man verkligen snacka om oprovocerat våld.

När W:s chef såg honom blev han genast hemskickad från jobbet och beodradad att ta en veckas semester innan han får så mycket som sätta sin fot på Le Pont igen.

Eftersom både jag och W hade var utan någon bestämd plan bestämde vi oss för att göra en vanlig måndag till en lite trevligare kväll. Vi började med ett besök på Strada där vi åt middag och drack vin med panoramavy över Tower Bridge, Canary Wharf och Thames. Utsikten är ruggigt vacker på kvällstid. Därefter tog vi tåget in till Leicster Square och gick och såg Rocky Balboa på bio. Överallt stannade folk upp oss för att fråga vad som hänt med W:s ansikte. Människor i London kan vara betydligt mer uppriktiga i sitt sätt att bry sig och engagera sig i sina medmänniskor. Detta är något som jag upplever som en stor kontrast till den svenska sköter du ditt så sköter jag mitt-attityden.

Rocky Balboa var lite av en besvikelse. Jag hade absolut förväntat mig mer action och boxningsmoment. Stallone imponerade dock med sitt röstagerande. Genom hela filmen pratade han med en förvrängd djup röst på ett trovärdigt sätt.

Efter bion gick vi ut på Play, en club som varken W eller jag varit på tidigare. Ägaren är dock stammis på Le Pont och har vid många tillfällen bett W att komma dit. Vi blev väl omhändertagna med VIP service när ägaren fick syn på oss. Det är alltid kul att bli bortskämd med lite specialservice på det sättet. Det roliga var att klubblokalen helt plötsligt, till vår stora förvåning, omvandlades till en Catwalk arena.

Nyligen har jag insett hur viktigt det är att göra små roliga saker för att pigga upp vardagen. Våra liv är fulla av problem och därför är det så viktigt att se till att det blir en hel del roliga minnen också. Det blir dessutom lättare att hantera svårigheter och stötta andra i sina problem om man tillåter sig att ha roligt en hel del också.

Jag tycker aldrig man borde dra sig från att tänka att var dag kan vara en av de sista. Det är en fin tanke.