Oförbätterlig romantiker

Tiden har rusat, augusti närmar sig sitt slut. Grindas högsäsong är nästintill över och har gått in en begynnande konferenssäsong. Jag var ledig och åkte in till Stockholm förra helgen. Träffade Seb, för första gången utanför ön, och hade en gansk lång kväll som slutade med ett alldeles för dramatiskt avsked. Jag stod tillsammans med honom och försökte formulera de brända blottade känslorna med ord. Kullerstenarna utanför Berns Hotel kändes kalla och gråa när vi skildes åt. Allt man ger är bara hälften av det man förlorar.

Winnerbäck kom in som en pil rakt i mitt liv på lördagsmorgonen och har bosatt sig i mitt hjärta på ett magiskt sätt. Lasses textear beskriver allt det som jag går runt och tänker på, allt det som livet handlar om. Det mest otroliga med hans uppenbarelse i mitt liv är att han imorgon kommer ut till Grinda för en grillfest med UM, och därefter kommer att göra ett unikt aukustiskt uppträdande på vår terass. Jag ska åka ut till ön som privatperson tillsammans med Mikaela, som dessutom fyller 25år, och uppleva vår kära Winnerbäcks musik.

Jag börjar förakta Skåne, vad ska det stjäla från mig nästa gång, vem ska sydstaten sno åt sig från mig härnest?

Varför ska jag ständigt vara den där oförbätterliga romantikern?