Mitt liv som utlandssvensk

Lite av varje som man kan uppleva som ung svenska i den utländska vardagen.

Tuesday, August 15, 2006

Irrvarv i Marybelone

Idag akte jag och Barry ivag for att satta spratt pa mina Conran-kuponger som mitt jobb utdelat. Dessa formanslappar ger mig mojlighet att handla prylar for £250 pa en av Conrans alla lyxbutiker runt om i varlden. Efter att vi bestamt oss for att aka till Marylebone-butiken satte vi genast av med t-banan. Stationen vi gick av pa, Baker Street, ar samma som alla
Madame Tussaud's-turisterna anvander sig av och var darfor myllrig och jobbig. Det forsta jag gjorde nar vi kom upp ur t-banan var att fraga tva arbetare efter Marylebone High Street. Utan att blinka svarade den av de tva slappande stationsarbetarna att vi just nu befann oss pa gatan vi fragade efter. Barry tittade misstanktsam pa dem och muttrade att man aldrig kan lita pa britter. Eftersom London slarvar med sina gatnummer sa far man ofta ga ganska langt innan det gar att skymta ett nummer som talar om vilken riktning man faktiskt ar pa vag mot. I vart fall gick vi ca 500 meter innan vi insag att vi var pa vag at fel hall. Darefter kranglade vi oss tillbaka igen, forbi alla Madame Tussaud's-turisterna igen. En stund senare konstaterade Barry att stationsarbetarna hade gett oss felaktig information och vi var overhuvtaget inte var pa ratt gata.

Efter forsta missvisningen blev vi felinformerade 3 ganger till innan vi slutligen fick en vagbeskrivning av en dam som ledde till ratt gata. Marylebone High Street visade sig vara en liten krokig gata fylld med sma designbutiker. Och under gatnr 55, det fanns faktiskt ett sadant, skrot bokstaverna till namnet CONRAN SHOP. Affaren bestar av tre plan av rena lyxprylar till sjuka priser. Om man vill kopa ett duschdrapperi sa kan man garna gora det, men det billigaste kostar £42. Tacka vet jag IKEA nar det galler vissa saker. Bade jag och Barry kande oss forvirrade inne i affaren och visste inte riktigt vad vi skulle lagga kupongerna pa. Efter mycket lang tid sa bestamde vi oss iallfall for lite grejer, bla annat sa invisterade vi i en valnotsskarbrada for £49.95. Bradan hade ett unikt litet utdragbart fack dar smulor och annat krafs formodligen ska sopas ner. Barry var valdigt nara att overtala mig att vi skulle kopa en boxningsslagpase. Med en sadan skulle han kunna ta upp sin boxning igen och formodligen sluta roka pa stort. Slagpasen kandes dock endast aktuell under ett kort ogonblick. Det som forvanade mig lite bland alla designprylarna var Darth Vader-svarden som lag utspridda lite overallt och gjorde ovasen av sig sa fort nagon plockade upp dem.

Jag undrar varfor britterna hellre missleder sina medmanniskor an sager orden I don't know. Ska det vara sa svart att saga I don't know? I DON'T KNOW.

I D O N ' T K N O W

5 Comments:

Blogger Knaster said...

En skärbräda för £50!!!? Jisses tös, du är ju snobbigare än mig! ;)

1:43 AM  
Blogger Micke said...

Är det svårt att handla prylar till hemmet i London med tanke på att britterna inte har världens bästa känsla för inredning?

Det är alltid så kul att se TV program som visar insidor på människors hus i england, men det kanske är missvisande, vad vet jag... :-)

3:02 AM  
Blogger Lina said...

Tror inte de progammen ar sa varst missvisande.
Blir sjalv alltid chockad over inredningssmaaken ar hos britterna. Blommiga tapeter och prylar som jag i Sverige skulle kallat varor fran en Turk-lyx-affar ar bara forsmaken pa deras daliga inredningssinne.

Urk!

2:31 AM  
Blogger Micke said...

Det är även intressant när man hänger en tavla på en tom vägg cirka 5 cm från taket.

12:06 PM  
Blogger Lina said...

Kanske ar det dar sa kallade gyllende snittet de stravar efter da ;-)

3:57 AM  

Post a Comment

<< Home