Skaffa dig ett liv!

Resan till jobbet imorse blev en annorlunda fard. Som trogen Jubilee Line-resenar blev jag mycket besviken nar inga tag gick langre an till Canary Wharf. Darifran skyskrapsomradet fick alla vara sa goda och hitta en alternativ resvag. I mitt fall blev den enda mojligheten att hoppa pa ett DLR-tag (Docklands Light Railway). Dessa tag ser lite annorlunda ut och resan med dem ar definitivt av ett annat slag. Istallet for att aka langt nere i underjorden aker man nu hogt uppe pa en hojd. Det var riktigt hissnande att se ner pa sma batar, manniskor och hus. Pa min nathinna spelades minnena av Lisebergs Balder upp. I kurvorna gnisslande det till och med likadant som berg-och-dalbane-tagen gor nar de klattrar upp mot toppen. Med pirrig mage gick jag av taget i Tower Hill. Tio minuter senare traskade jag in pa jobb en halvtimme forsenad. I London skyller man pa transportsystemet i alla lagen om man kommer for sent. Oftast ar det fullstandigt berattigat.

Det blev en lang dag pa Cantina. Efter stangning nar de sista gasterna hade gatt satt vi nagra stycken och tog avsked av den siste italienaren som lamnar oss. S flyger hem till Sicilien for att borja plugga till hosten. Vad han ska studera vet han inte riktigt, men troligen nagon slags orientalisk massageutbildning. Det hela har sakert nagot mer kand namn som inte jag kan komma pa nu.

For ovrigt har jag insett att F, en av vara bartendrar behover skaffa en tjej mer an nagon annan. Hela hans personlighet ar i totalt oforstand med allt vad en karleksrelation star for. Och framforallt sa tyder hans samtalsamnen pa att han behover nagot annat an jobbet. Allt han overhuvudtaget pratar om handlar om Cantina och manniskorna som ar anstallda dar. Hela hans liv ar restaurangen. F:s attityd ar dessutom av det slaget dar han anser att han ar battre an alla andra. Och nar det ar fragan om baren, sa pratar vi om hans heliga plats, dar duger ingen annan till. F, du behover skaffa dig ett liv!

Barry ringde upp fran Brighton dar han har varit och jobbat pa en festival i tva dagar. “Lina det ar fint har nere, helt annorlunda an London”, horde jag en valbekant rost saga. Och visst tror jag honom. Formodligen finns det manga stallen pa britton som ar helt annorlunda an huvudstaden. Jag maste sluta att begransa mitt tankande och mina asikter om det har landet enbart efter Londonintryck.

Jag staller mig rakt upp och ner och stirrar pa Israel och undrar vad de e g e n t l i g e n haller pa med.