Operation B slutford

Nu kan jag antligen ta av mig plasthandskarna, torka pannan och pusta ut, - bloggoperationen ar over. Efter mitt inlagg i tisdags fick jag for mig att jag skulle mixtra lite med olika installningar. Resultatet blev ett irriterande felmeddelande som sag ut ungefar sa har <$BlogDateHeadDate$> Idag hade jag antligen tid att satta mig ner och klura ut en losning. Det jag gjorde var helt enkelt att skapa en ny blogg for att kunna ga in och titta pa de orginalinstallningar som kommer med en nyskapt blogg. Darefter kunde jag kopiera in de i min riktiga blogg. Jag funderar vad detta kan kallas inom medecin, mojligtvis fejk-transplatation, eller kanske cybriskkloning.

For ovrigt har det inte hant sa fruktansvart mycket de senaste dagarna. Men visst kan jag meddela att vi ska flytta till ett nytt boende. Vi kommer att hamna ganska centralt den har gangen, pa Old Street narmare bestamt. Darifran blir det definitivt gangavstand till jobbet. Jag funderar dessutom pa att skaffa en cykel. Nar det galler det senare har jag inspirerats av Gabbi* , en av vara servitriser, hon cyklar till Cantina varje dag. Innan trodde jag att det enbart var allmana idioter och smakriminella som trampar pedaler i London, men det vore inte ratt att stoppa in Gabbi i det facket.

Pa jobbet idag blev jag en smula forolampad av nagra smaberusade aldre britter. Sjalva tyckte de sakert att de var jatte trevliga och artiga som bara britter tror att de ar. Jag kom fram for att ta betalningen vilken skulle delas upp pa tva kort. Den ene mannen sa: “Ar man bra pa matematik i Polen?”. Lite irriterat sa jag att jag aldrig har satt min fot i Polen. “Naha”, sa mannen forvanat. “Jag trodde att alla har var pollacker, var kommer du ifran da?”. Skandinavien svarade jag sa neutralt jag bara kunde. “Ah Sweden!”, hojtade mannen som svar. Nar jag sedan utan att blinka sa vad summan av deras nota i exakta pund och pence lag pa sa tystande mannen for ett tag. “Tydligen ar de duktiga pa matte i Sverige”, sa han sen efter en stund. Men eftersom gasten anda inte kunde ta ogonen fran notan sa skrev jag upp talet pa notpappret for att visa honom med en utrakning att jag faktiskt inte hade tagit summan rakt ut ur luften. Efter min overbevisning kande jag hur mannens fru log stravt mot mig, samtidigt bytte hennes make mindre smidigt samtalsamne. “Den dar Sven Goran ar svensk, va? Han ar en riktigt notty an, men pengar tjanar han allt!”. Visst, tankte jag for mig sjalv. Innan nagon vet ordet av kommer Svennis vara bortglomd. Det racker med ett nytt namn, en ny figur och en ny syndabock. For en sadan ar absolut nodvandig om England ska fortsatta spela fotboll. Forlusterna gar inte bara att acceptera, de maste skyllas pa nagon. Nar jag lamnade bordet kande jag mig fortfarande sur for att jag blvit misstagen for pollack. Men okej, egentligen om jag ser det realistiskt, sa ar det inte sa konstigt att gasten gissade pa den nationaliteten. Just nu cirkulerar det mangder av pollacker i London. Pa Cantina kommer det dagligen in ca fem stycken som soker jobb. Nastan alla har dessutom mangder av meriter i sina CV:n. Allt ifran hotellchefer och restaurang supervisors till egna foretagare och jurister gar det att valja och vraka emellan.

Varje dag lamnar ungefar 500 manniskor sina polska hem for ett liv i Storbrtannien.

(* Gabbi heter naturligtvis nagot helt annat i riktiga livet).