Veckoslut

I restaurangvärlden är det inget ovanligt att en lördag känns som en måndag och en tisdag som en fredag. Just idag, denna fredag är jag fylld av söndagskänsla.

Under veckan som gått har jag hunnit med både att fira ett serbiskt helgon, gå på Gayclub med Roman samt lära mig grunderna till det riktigt krångliga datasystemet "Remenco" på Cantina.

I tisdags var jag hembjuden till J och M. De firar sitt serbiska-ortodoxa helgon Stefano den 9:e januari med ljus och tavlor prydda med helgonbilder, grynpudding och rött vin samt ett stort torrt offerbröd som smakar gammal semla. Tydligen har alla famlijer sina olika helgon som firas utspritt under årets dagar. Just J och M:s helgon ligger inklämt mellan den serbiska julen och nyåret som firas två veckor senare än de kristna motsvarigheterna. En intensiv firarperiod för mina belgradvänner.

I onsdags träffade jag Roman, det hela började som en vanlig pubkväll, men vi bestämde oss för att åka in till Soho för lite mer uteliv. Trots att Roman är i ett långt och stabilt förhållande med sin flickvän så är det lite svårt att ibland smälta att han faktiskt är straight. Han har en personlighet som starkt kan förknippas med ett gayideal. Det var väl därför som jag inte blev förvånade när vi efter lite pub och clubvandring plötsligt befann oss till den enorma G-A-Y cluben mitt i Sohosmeten. Vi hade en riktigt rolig onsdagskväll.

Remenco är Cantinas hatälskade kommunikationssystem. Genom remenco får köket maträttsbeställningar, i baren kommer kaffe och drinkordnarna susande och i receptionen kommer bland annat information om var en nota har hamnat. Systemet är gammaldags och består av tusentals koder och metoder för att förändra och nyskapa produkter på skärmarna. På grund av ålderdom så måste man vara kännbart långsam när man är inne och ändrar på något. Eftersom mina fingrar älskar att löpa snabbt på tangentbordet blir fartjusteringen kännbart jobbig.

Barrys framgångar på Kings College har blivit omtalade. Hela Intensive Care-avdelningen kom springande för att prata med honom när han kom i sin rullstol igår. Alla är chockade över hans styrka att så snabbt återhämta sig från det kritiska tillstånd han nyligen befann sig i. Doktorerna har pratat om en 4-6 månaders rullstolsperiod, konstigt nog låter Barry förvånansvärt lugn när han pratar om det.

Jag har kommit E, den andra recepionisten närmare under den senaste tiden. Hennes farbror blev slumpmässigt skjuten av en tok inne på ett shopping centre i Washington. Den tragiska händelsen skedde två dagar efter Barrys bilolycka. Våra insikter om livets skörhet och ovisshet sammanföll. E var den enda jag visste förstod mig fullt ut på jobbet när ingen annan gjorde det.


Igår levde jag
Idag kan vara dagen när jag dör
Imorgon behöver jag inte bekymra mig om
-------------L-i-n-a-------------------------2007-------------------------


På tisdagen under den ortodoxa högtiden kände jag en längtan efter starkare svenska traditioner. Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett helgon eller en Asagud att fira och tycka om.