Toalettserpentiner

Det verkar att jag slutligen också har fått en släng av det där viruset som alla har burit runt på i olika former. Jag är egentligen mest förvånad att det tog så lång tid för mig att drabbas. Min chef D har konstant hostat och nyst i en månad nu. En annan tjej, C, har dessutom haft som ful ovana att alltid närma sig receptionen när hon måste snyta sig eller nysa.

Igår hade jag bjudit in två kunder för matprovning. De har en jullunchsbokning för 115 personer om två veckor och ett av deras önskemål har varit att ha få med traditionell kalkon på menyn. Därför bestämde jag tillsammans med vår Head Chef G att det bästa är att de kommer och provar en kalkonrätt för att vara på den säkra sidan. Kunderna kom och det var riktigt roligt att träffas efter all mail och telefonkontakt vi har haft tidigare. Fantastiskt nog tyckde de att kalkonen som G hade tillrätt var alldeles underbar. Retsam som jag kan vara kunde jag inte låta bli att gå in i köket och förtvivilat titta på G och säga: "They really didn't enjoy the turkey. What shall we do now?". Hela G:s ansikte skiftade över till en grånyans och han pep fram: "They didn´t like it...?". Jag tog ganska direkt bort hans ångest och redovisade den sanna versionen, provsmakarna njöt i fulla drag av varje kalkonbit ute i restaurangen. När de gick vinkade de glatt och såg framemot att komma tillbaka den 15:e för det stora evenemanget.

I och med att hela våran arbetsplats just nu genomgår en förändring så kan man lugnt säga att stök och mindre kaos är vardagsmat på Cantina. För tillfället är damtoaletterna under renovering så den enda toaletten som går att använda är vår älskade, nydöpta unisex toalett. När det är mycket folk i restaurangen blir det pinsamt med en lång kö utav kvinnor och män som väntar på att få göra sina behov. Det jobbiga är ju att ringen nästan alltid är uppfälld när vi som tänkte sätta oss ner kommer in. För egen del brukar jag kila övr till grannen All Bar One när det är behovsdags, där finns det minst 15 stycken så det känns ungefär som rätt in i ett toalettparadis.

En ytterst jobbig sak var i måndags när en elegant kvinna kom fram till D och ville meddela att våran enda toalett inte gick att spola. För att det hela skulle bli ännu värre så kom det fram att kvinnan jobbade för tidsskriften Sunday Times. Jag kunde se hur D bara ville sjunka ner genom ett ickeexisterande hål och stanna, ungefär som Saddam skulle jag nog vilja tro. Det andra stöket jag jag skriva om en annan gång eftersom toalettämnet tog så mycket plats.

När provsmakarna gick drog jag ett lättnadssuck, eller förresten två: De hade fullkomligt älskat kalkonen och de hade dessutom inte använt toaletten. Hurra!