Utflykt och besked

Lotta och jag hann med en hel del under hennes kortweekend i England. Så fort hon landat på fredagskvällen gav vi oss iväg mot Soho och Floridita. På Conranrestaurangen var baren och musiken riktigt magnifikt. Däremot var maten och servicen av en lägre standard. Men det hela kan jag ändå le åt och minnas jag som en härlig kväll.

På lördagen, dagen efter, gav vi oss iväg mot Brighton. Där kom Mari-Ann och mötte oss vid Hove´s lilla station. Hove är mer eller mindre än förstad till Brighton och gåavståndet mellan orterna är uppenbart.

Eftermiddagen och kvällen i Brighton blev riktigt rolig. Först skålade vi med glas av champagne och vin. Därefter åt vi läckra sushibitar från ett rullande band på Moshi Moshi. Avslutet skedde på en genuin Brightonpub.

För mig var det här första utflykten utanför Londons murar. Det kändes fantastiskt att se något nytt och vidga ramarna från det Londonska tunnelseendet.

Att komma tillbaka till jobbet igår kändes både spänt och rastlöst. Det tog inte lång tid innan jag frågade D om planerna. Två timmar senare satt vi vid ett bord och D berättade då genast att det inte kommer att bli något med de nya restaurangprojekten. Med viss besvikenhet började min överlevnadsinstinkt jobba i huvudet. "What do you have in mind", frågade D snabbt. Jag förklarade min situation och sa att jag inte är glad att stanna och gå på i samma spår som tidigare. Jag känner inte att det ger mig så mycket mer i receptionen längre. D föreslog genast att jag ska flytta ut på golvet. Att jag ska lära mig allt som finns att lära utav köket, baren, servicen etc. Han vill att jag ska ta kontrollen och leda arbetsshift. Supervisor är den rätta benämningen på dessa uppgifter.

Jag kände en viss tveka. Jag vet ju att jag ligger i lä jämfört med alla som redan har jobbat på golvet en längre tid. Hur ska det acceptera om jag kommer där och ska styra? D fortsatte genast när han insåg mina tvivel. "Everything has to start sometime and somewhere". Han vill själv träna upp mig. D berättade att när Cantinas uppfräschning och nymöblering är klar runt mars-april behövs ett riktigt starkt Managment team. "It will be you, me, A and probarbly one more person".

Det hela känns mer och mer lockande och utmanande ju mer jag tänker på det. Jag kommer dock att vara ruskigt skakig när jag ska ut på golvet nästa vecka. Kommer känna mig långt borta från den trygga reception. Men utav personlig erfarenhet vet jag att det är när man känner det där pirret som man verkligen lär sig något. Fokuset blir enormt under dessa stunder.

Sedan är det ingen hemlighet att jag fullkomlig pustade ut när jag fick veta att P, vår urusla halvnya Assistant Manager kommer att gå snart. Han har varit anledningen till mångas stress och frustration under de senaste åtta veckorna.

I Brighton fick jag och Lotta varsit halsband av Mari-Ann. Jättefina. Det är hennes och svärmoderns företag som tar in och säljer smyckekollektioner. För den som vill veta mer kan man klicka här