Fönstertittare

Igår var det toppmöte mellan United och Chelsea. Jag åkte till Earls Court och såg matchen tillsammans med J. Det blev snabbt fullt inne i puben och vi var glada att vi lyckats få grepp om två pallar i pygmestorlek. Bildskärmen satt dessutom långt upp mot taket och nackspärren var snart ett faktum. Vi tog varje avblåsning som ett tillfälle att sänka ner huvudet för några minuters vila. Eftersom både jag och J älskar att slå vad för att göra matcher mer spännande så blev det snart givet att satsa på förste målgöraren. Mitt val blev Englands hatgrabb Ronaldo och J satte på Shevchenko, eller Tjernobyl som hans smeknamn är i Tjeckien har jag fått höra.
Under matchens gång blev vi full i skratt när vi såg hur skaran med människor utanför växte för varje minut. Den stora klungan stod ordagrant tryckta mot fönstrena med blickarna total fokuserade på bildskärmen. En kille stod till och med och åt MacDonalds mat där han spänt följde toppmötet.

Idag gick jag hem tidigare från jobb eftersom jag direkt efter middagen kände mig riktigt illamående och febrig. Jag tror att i princip alla på Cantina har haft en släng av en seglivad förkylning, -utom just jag. Jag tolkar det hela som att det helt enkelt är min tur eller att köket försökte matförgifta oss med konstiga ingredienser idag. Jag tror dock mindre på det senare alternativet eftersom ingen annan kände sig risig.

På väg hem från jobb köpte jag med en Express pizza och indisk take away. Det var mitt första besök på en Pizza Express. Den ena tjejen som jobbade där var ruskigt otrevlig och jag kände mir riktigt förnedrad när hon antydde att jag stulit en Lite-tidning från deras bord. I London står det människor i pricip varje gathörn och delar ut gratistidningar, Lite är en av dessa. Det är svårt att inte ta med sig en varje dag eftersom man verkligen ordagrant får tidsskriften uppkörd i ansiktet när man försöker skingra sig förbi beundransvärda utdelarna. När man tar en tidning får man nästan alltid ett tacksamt leende och ett tack på någon brytning tillbaka. Iallfall kryllar London av dessa tidningar och denna Express Pizza-tjejen sa till mig: "Is that paper yours? We had one lying here". Jag blev riktigt irriterad på henne och var nära att lämna tillbaka den nypacketerade pizzan och be att få mina pengar tillbaka. Men istället frågade jag henne bara kallt om hon trodde att jag kom till deras snabbmatsrestaurang för att sno en gratistidning.

På den indiska restaurangen möttes jag av trevlig personal med både charm och personlighet. Här tog maten som jag beställde ganska lång tid vilket jag ser som ett gott tecken. Medan jag väntade passade jag på att studera inredningen. Jag märkte till min förvåning hur märkliga bordsdukningar de hade. Ett bord som uppenbart var menat för fyra hade fem bestickuppsättningar, fyra tallrikar och tre servetter.

Toppmötet slutade med oavgjort och varken Ronaldo eller Tjernobyl gjorde mig eller J till en vadvinnare.