Godmorgon champagne, Godnatt champagne

Det blev en besvarlig fard hem fran jobb denna natt. Det hela borjade med att ingen av mina bussar behagade dyka upp vid London Bridge. Daremot akte det forbi flera klungor med 149, 47 och 133:or, illa nog stannar ingen av dessa vid Old Street. Nar 21:an slutligen dok upp sa hette den N21, vilket enligt min mening enbart ska betyda en nattbussvariant som gar betydligt snabbare fram an sin dagliga busskusin pa samma rutt. Redan nar jag klev pa bussen var jag smasur. En stund senare tittar jag ut genom rutorna for att forskrackligt nog bli medveten om att nagot ar fel. Vi susade forbi stora byggnader som vi annars inte brukar gora. Dyster och trott hoppar jag av vid nasta busstopp, dar far jag ocksa ett deja vu fran ett tidigare daligt reseminne. Den gangen i mars hade jag och Pernilla varit ute och firat St Patrick's Day och skildes at just innan busstoppet som jag nu hade hamnat vid annu en gang. Det dumma med detta busstopp ar att det bestar av tva olika hallplatser och ligger precis efter en skarp kurva, vilket gor att man ofta inte hinner se sin buss innan det ar for sent. Londons busschaufforer ar dessutom ett speciellt folk, de beter sig lite som om de ager sina fordon och utnyttjar ofta denna maktkansla negativt mot oss kollektivtrafiksfolk. Jag lyckades missa tre bussar jag kunde ha tagit for att komma tillbaks till ett bra utgangslage, innan jag slutligen kom med en halvfull dubbeldackare. Min hemresa fran Cantina tog inatt en timme och trettio minuter langre an den borde ha gjort. Hurra! Bra gjort sager jag till de harskande busschaufforerna och de overaskande nattrutterna.

Det senaste dygnet har bestatt av mycket arbetskollegor och jag ser forfarligt mycket fram emot att vara ledig och ha en heldag med Barry imorgon. Pa fredags natten bestamde vi oss for att ga ut tillsammans efter restaurang stagning, det hela var en liten foljd av att sa manga jobbar sina sista dagar pa Cantina for tillfallet. Bade Assisterande chefen N och golvchef A var med i det som skulle bli en lang utenatt. Vi borjade med att hamna pa en pub som paminde om en coffeeshop i Amsterdam. Dessvarre stangde den innan vi hade hunnit dricka upp forsta olen. Vidare gick vi in pa en club som jag inte vet riktigt sakert om jag varit pa innan. Stallet var typiskt 60-tals influerat med gamla svartvita smalfilmer spelandes pa vaggarna och Yardbirds samlingar i DJ-baset. Egentligen var det ett valdigt skabbigt hak och de manliga besokarna sag ut som olika varianter av Placebo-sangaren medan tjejerna var hart svartsminkade med stora uppblasta har och omogen attityd.

Vidare i utenatten traskade vi, i en klunga bestaende av sju personer, hem till golvchefens lagenhet. A bor pa elfte vaningen i en skyskrapsliknande byggnad, med sin fru och tva sma soner. Frun och barnen ar dock pa semester i Kosovo for tillfallet och A njuter lite av att vara grasai A:s lagenhet tills morgonen anlande med ljus och huvudvark, detta firade vi med att oppna en stor flaska champagn medan vi vantade pa nagra taxibilar.. A sjalv gick och la sig runt morgonkvisten, dock bara for att kliva upp en timme senare och ga till jobbet. Vi andra var forskonade med att bara jobba kvallspass pa lordagen. Som vantat kandes kvallsskiftet pa Cantina som det mest utdragna och segaste nagonsin. Kundkretsen var liten, men de som hade hittat till oss var alla ganska etablerade med regelbundna pafyllningar av vin och skumpa.

Nar kvallen slutligen kom till ett slut satte vi oss uttrottade i baren med varsitt glas champagne i handen. Servitoren J sa: "Det ar bra att avsluta dagen som man borjat den".