Grindaliv

Under de senaste fem dagarna har jag varit ute i min skärgårdsidyll. Det har varit härliga ödagar fyllda av jobb, middagar i båthamnen, utekväll i Vaxholm, kvällsdopp och massor av nya intryck och människor.

Jag bor tillsammans med några tjejer i en stuga som ligger två minuters promenad från min arbetsplats, -Wärdshusets reception. Backen upp till stugan brukar alltid avslöja vilken kondition och ork man har för dagen. Stugan är enkel med fyra sängar, några skåp, ett kök samt en liten terass där vårt handfat finns. För några dagar sedan lyckades vi koppla in en duschslang i vattenkranen, helt plötstligt kunde vi stå på terassen och dusha! Vi blev fruktansvärt glada av denna nyfunna lyx och firade med en hel del dushande. Tidigare fick vi trava ner för backen till duscharna i wärdshusets källare.

Vår toalett finns i form av utedass, men varken vi eller våra grannar använder detta, vi anser alla att det finns klart bättre alternativ ute i naturen. Utanför stugan börjar Grindastigen, en slinga som glatt visar upp halva ön. Naturen är klippig med mycket träd samt blåbärsbuskar.

Jag bor i en av de mest trivsamma delarna ur personalperspektiv. Våra närmsta grannar finns i tre närliggande stugor. Allra närmast bor restaurangchefen Mizo med sina fyra hundar, utav vilka två är Borzoier, den mycket charmiga ryskaättlade jättehunden med krökt rygg och skumma blickar. I den andra stugan bor vår norrländske köksmästare och hans gotländksa Sous-chef. Vår huvudkock är den där klassika norrländska typen med tyst karaktär, han säger inte mycket men är väldigt snäll och trevlig när man pratar med honom. I den tredje stugan bor några av tjejerna som jobbar på lanthandeln. de fick nyligen flytta in där efter att kockarna som tidigare blivit omplacerade till vandrarhemmet.

Igår var jag med om ett riktigt härligt äventyr. Efter jobbet satt vi några stycken nere vid båthamnen och åt tillsammans. En av hamnvärdarna berättade att ett gäng planerade att åka till Vaxholm för en utekväll. Visst är jag van att följa med på utekvällar, men aldrig tidigare har jag åkt med egen båt för att komma fram. Det var underbart att åka fram över vattnet och 25 minuter senare gå i land efter Vaxholms kastell. Under båtfärden vinkade vi på segelbåtar, tittade på glassiga strandhus och såg flytande bensinstationer. Utestället var fullt med folk, en del klädda i festkläder och andra mer eller mindre i flytvästar.

Efter dessa första Grindadagar har jag insett att det fortfarande finns massor av anställda som jag fortfarande inte har träffat. Jag skulle gissa att jag hälsat på närmare två tredjedelar av den närmare 70-manna besättningen. Jag vet också att jag har massor av saker kvar att göra : Besöka norra Grinda, paddla kajak, följa med ut på fisketur, bada flottbastun, klappa de snälla baggarna, tura över till Sandhamn, är några av dessa.

Mikaela är iväg på kryssning ikväll så jag är själv i Tumba just nu. Tänkte försöka få lite kvalitetssömn inatt. Jag överdriver inte om jag säger att jag har sovit i snitt tre timmar per natt dessa dagar. Konstigt nog har jag känt mig piggare än på väldigt länge. Det enda som är lite lustigt är att jag åter fick yrsel när jag gick av den långsamma Waxholmsfärjan idag. Efter avstigandet från jättebåten som hade släpat sig fram över vattnet och stannat till vid varenda liten skärgårdsplätt kunde jag diagnosera mig själv:

-Jag har gått och fått sjösjuka!