Power nap ar overlevnad

Kom nyss hem efter en middag pa Cantina. Gick dit med Cindy, Hafez, S, I och M. Som vanligt blev jag och mina vanner bortskamda med ankomstchampagne och andra apertitretare. Jag maste saga att jag verkligen fick en battre inblick i kundernas situation och tyvarr markte jag manga saker som storde mig ikvall; Vantan pa menyer var extrem, brod kom sent och bestick stannade kvar alldeles for lange. Samtidgt sa sag jag verkligen att golvfolket faktiskt forsoker och de ar verkligen underbara, men frustrationen over att vara ett underbemannat skepp lyser igenom.

For att jag ihuvudtaget skulle lyckas ta mig ivag till middagen var jag tvungen att ta en catnap for att rehablitetera mig fran gardagens fest. Lordagen slutadee namligen med en efterfest av sallsamt skadat slag. Efter tva flaskor av Alexandre Bonnet-avskedchampagne pa Cantina foljde jag med N och hennes irlandske van Deco pa efterfest pa Old Kent Road, det vill saga sydostra London som jag mer an val kanner till. N vantande inte en sekund med att oppna en av sina avskedspresenter fran chefen D; En gigantisk 1.5 L Barolo. N berattade att D hade sagt till henne att inte dricka hela flaskan sjalv och N trodde da att det var en vanlig vinflaska. Men nar hon fick se volymen sa forstod hon hans poang.

Nar jag klev upp fran nagra timmars somn kande jag mig overkligt pigg och hela eftermiddagen spenderade jag med Deco. Eftersom irlandaren nyligen dragit av en sena i foten sa blev det hela en langsam dag. Jag hjalpte Deco med hans handbagage och kryckor att hitta ratt till t-banan. Promenaden som i vanligt fall skulle tagit 15 minuter slutade med en 90 minuters langsam vandring. Iallafall sa har jag fatt en ny van och plotsligt sa star dorren oppen for att aka till Cork pa Irland. Den irlandska mentaliten verkar dessutom valdigt annorlunda fran den londonska. Deco forvanade mig genom sina detaljer som att saga hej pa ett smastadssatt till alla manniskor som vi motte pa var vandring och det som forvanade annu mer var att sa manga londonbor faktiskt oppnade sig och pratade pa hej vilt. Kanske ar det bara en myt att huvudstadsfolket i Europas metropol ar stressiga och oforstaende.

Min syster kommer till England i borjan av januari, det vore underbart att ha henne hos mig da, iallafall en dag.