Pappas besök och senaste dygnet

Pappas besök

Hade några riktigt trevliga dagar med min far nyligen. Vi hann med ett flertal restaurangbesök, fotbollsmatch, musikal, fika med Barry, Imperial War museum, pub i St Patricks anda och säkert något annat som jag har glömt för tillfället.

Det blåste runt knuten från China Town

På fredagskvällen gick vi på The Lion King som spelades på en av Strands alla teatrar. Även om pappa såg samma musikal kvällen innan med sina kollegor så verkade han lika glad att se den en gång till. Jag förstår varför! Den var helt otroligt välgjord och fantastiskt. Bara själva öppningsscenen när alla tänkbara afrikanska djur, gestaltade av människor i de mest fantasifyllda kostymerna, kom in på scenen var en fantastisk upplevelser.

Musikalveteranen

När det sedan blev lördag begav vi oss ut mot White Hart Lane och hopp om att få tag i två biljetter till Spurs - Watford. Våra förhoppningar var rätt så små och jag blev rejält överraskad när en man i sina 40 gick fram till pappa och undrade om vi ville köpa två biljetter. Det hela slutade med en slags följa John lek där våran suspekte säljare gick 20 meter framför oss längs huvudgatan i syfte att visa oss en bankomat. När bankomaten inte var av rätt sort blev det en färd åt andra riktningen längs samma långa gata. Det kändes som om vi höll på med 1000 gånger mer skumma affärer än vi gjorde. När pengarna var ute så stack vår man biljetterna i pappas hand och den senare stack en bunt sedlar i den förstes hand. - Och vips så var han borta!

Vi var där!

Det var en fantastisk upplevelese att få gå på en riktig Premiershipmatch. Det är en enorm stämning på läktaren hela tiden. Eftersom vi satt bakom södra målet blev det automatiskt att alla reste sig så fort bollen närmade sig straffområdet. Som Arsenalfan kände jag mig först som en förrädare där jag satt inne på Tottehams arena men känsla gick över snabbt och insikten av att jag faktiskt tittade på livefotboll tog över. Dessutom kan jag alltid försvara mig med att vi satt mitt i Watfordklacken. Om någon mot all förmodan såg mig under tv-sändningen så hade det ju inte sett så illa ut.

Samtidig som pappas flyg lyfte på söndagen sprang jag runt friskt inne på ett fullbokat Cantina där gästlistan var fylld med gäster som vill bjuda sina mammor på lunch. 18 mars var årets Mors dag i England.

Den senaste dygnet

Igår förmiddags åkte jag ut till Woolwich Arsenal där Sharl bor. Området är Arsenal FC:s ursprungliga hemtrakter då de bilades i slutet av 1800-talet. Sedan flyttade de upp till Highbury ca 15 år senare. Kul att ha varit på en sådan historisk plats. Efter en hemlagad middag såg vi på FA-cupen följt av film. Jag fick äntligen möjlighet att se några av Sharls egendesign. Han har en otrolig fantasi och skapartalang. Jag är övertygad om att hans produkter komma finnas att köpa hos många företag så småningom. Imorse kom jag hem och mellanlandande innan jag skulle iväg till min GP. Eftersom jag nyligen skrev in mig på min nya doktorsklinik så vill de så fort som möjligt göra en obligatorisk hälsoundersökning. Ett bra initiativ från NHS:s sida. Eftersom jag varit hos doktorn ett flertal gånger på sistone så gick dagens kontroll väldigt snabbt. Alla mina prover visade på att allt är som det ska med blod, lever, njurar och ben sa dem. Skönt. Sedan blev jag inbokad för ett cellprovstest som man ska göra var tredje år efter man fyllt 22. Jag blev erbjuden att göra testet idag direkt, men eftersom jag redan hade bokat upp mig så avböjde jag. Jag tror aldrig jag har känt mig så här väl omhändertagen i vården någonsin tidigare. Här går det undan och det verkar alltid finnas tid för individen. Mycket imponerande, - Inte minst när man tänker på hur ofantligt mycket människor som bor här.

Ikväll var jag och A1 och åt middag på Strada. A1 är en svensk nyfunnen vän här i London. Eftersom vi inte setts sedan min födelsedags fest hade vi en hel del att uppdatera varandra med. Vi konstaterade båda att vi har väldigt mycket konstiga svenska uttryck, vi låter båda två gammeldags, omoderna och extremt svengelska i med våra fraser. Kanske är oundvikligt på sikt. Under middagen kom vi fram till att svenska är ett väldigt vagt språk. Man pratar mycket nog, kanske, lite, tror, möjligtvis, aningen, lagom etc.

Sharl konstaterade för övrigt att jag har ett extremt kroppsspråk där händerna gesterar vilt när jag pratar. Som om inte detta var nog så nhar jag gjort honom medveten om att han gör precis likadant.

I eftermiddags fick jag ett sms av Mikaela som gjorde mig jätteglad. Hon planerar att komma över i april och bara umgås och ha kul. Vore underbart skoj, längtar efter henne!

Imorgon ska jag till Cantina efter två härliga lediga dagar, känns bra!